Jag upptäckte att jag tappat en stomtråd på golvet, så min skapelse fick bara fem ”ben”, vilket gjorde det svårare att fördela mellanrummen jämnt. Tack och lov fanns det färgad tråd som jag kunde trösta mig med. Och pärlor.

De som fått med alla sex stomtrådar fick fin fördelning på mellanrummen och med hårda nypor och rätt teknik ser den virade tråden riktigt rak ut!

Upptill och nertill avslutades den hårdare stomtråden med snurredutter som väl kanske inte blev så runda som man skulle önska. Med lite träning blir de nog bättre …

Ja, här på bilden ser ni då min vimsiga till vänster och väninnans prydliga till höger. Syns det att jag gillar Tim Burton? Jag kan väl skylla på det.

Vi bjöds på mustig vegetarisk soppa och två olika bärpajer. Överallt såg vi trådalster.

Som lucian mitt på bordet, med krona och allt.

På ett litet bord stod en tomte under en lampa.

Efter soppan lärde vi oss hur man gör en skål utan fot, med korslagda stomtrådar. Jag fortsatte att jobba med blå tråd och pärlor.

Kan ni fatta att Anne som håller i kurserna, själv lärde sig tekniken för bara fem år sedan?

Hennes fantasi har inga gränser.

Förmågan att visualisera och konstruera är det då inget fel på heller. Den här skulle jag vilja ha på väggen!

I motljuset syns det inte att påfågeln har olika färger på stjärten.

En vävd bonad med en korp. Ja, den skulle jag också vilja ha.

På kanten av en skål hade stomtrådarna förvandlats till drak- (eller orm-) huvuden.

En liten fågel vid sitt bo på en gren på en stam på en vägg i en ateljén i ett hus i Upplands Väsby.

Här är våra alster, inte helt klara än. Vad tror ni – fixar vi skapelser som Annes om fem år? Nej, det tror inte jag heller, men en och annan potatissticka ska väl gå att vrida till?

Anni